Jag har just läst Lottas tillbakabit på Facebook, vi ska tydligen få vinterregn och uschligt väder här i Sydney i vinter. Det låter lite schletet faktiskt. Men som tur är har ingen annan här hört talas om den mardrömsvintern, så jag hoppas det blir som alla tidigare vintrar med varma och soliga dagar och frostiga mornar. Precis som mornarna i våraktigt Miami Beach. Tänk er att ni plockar på er shortsen och en hoodie, drar upp kedjan långt upp. Går utanför dörren. Ser utandningarna bli till kondens. Traskar över till frukostcafét rakt över gatan. En timme senare har solen sakta kommit fram och värmt upp hela Clovelly Road. Då tas hoodien av för att blotta det vita wife-beater-linnet man har haft på sig hela tiden, det har känt sig lite instängt där under hoodien och nu får det äntligen komma fram.
Ja, detta är verklighet snart. För tillfället sitter jag och fantiserar om var i sydney man ser den vackraste soluppgången. Vi (kanske bara jag när det väl kommer till kritan) ska hyra cyklar någon helg snart och åka upp till Watsons Bay för att kolla på den. Det känns som en lyckad start på en helg. Det pirrar i morgonsinnet när jag tänker på det. Blir det lyckat får ni se en bild på det. Men först ska vi åka på surfkurs med Mojosurf och bli surfduches.
På seende åter
//Oskar
måndag 15 mars 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Underbart är kort, som Povel Ramel sa. Stunder Du beskriver kan etsa minnen för livet. Det kan skapa "egna mentala rum" (Uneståhl)användbara under hela Ditt liv.
SvaraRaderaFortsätt trivas!!!
Kram
Lars
Nu väntar vi alla i Sverige på fina bilder från Er surfhelg!
SvaraRaderaKram
Lars