Evakuering

Lördagen började tidigt för mig med skype-date och altanstädning. Jag har skrivit förut att mannen vi hyr av är en riktig skitgris, och det står jag fast vid. Det var äckligt och väldigt mycket ingrodd skit. Efter rengöring hade vi helt plötsligt världens finaste frukostbalkong med morgonsol.

Klockan tolv tog vi oss ner till Bondi Beach och kände oss rätt hemma där. Vi kände att detta liksom var vår grej. Iofs var det lite för lite vågor för min smak. Vi tog med body-boarden och testade på det. Jag och Danne kände genast att vi var vänner med vågorna, vi behöver inga surflektioner. Vi behöver inte ens surfa, vi anser att vi kan det redan. Been there done that. Nu återstår bara att köpa en surfbräda som väggdekor till Linköping. Nädå, vi är nog rätt kassa på att surfa så vi ska ta några kurser inom några veckor hade vi tänkt.

Vid fem drog vi oss hemåt för att senare på kvällen gå på Sydney Mardi Gras, en gayparad som folk vallfärdar till från hela världen. Det är en jättehändelse här i Sydney, och hela paraden bevittnas av otaliga Sydneybor. Vi missade tyvärr detta. Det började vid Bondi Beach…vi hoppade på fel buss, åkte åt helt fel håll. Kom ut till världens svensson-förort där vi fick gå av vid ändhållplatsen och vänta tills någon buss kom för att hämta upp oss och åka tillbaks. Vi hade kommit upp till Watson’s Bay, inloppet till Sydney harbour. Hemresan tog 2 timmar istället för trekvart. Väl hemma började vi laga mat och helt plötsligt var klockan nio. Vi skippade alltså ofrivilligt paraden, men bestämde oss för att gå ut i vårt gamla område, Coogee. Taxi dit, uteservering, dans, uteservering, dans, prata med ryss, taxi hem, lite mat klockan halv fyra på morgonen.

06.30 HÖRRNI DET ÄR EN TSUNAMI PÅ VÄG!!! Men shit, vad händer tänkte jag. Ingrid hade fått sms o samtal från släkten som sade att det hade varit jordskalv i Chile och en tsunamivåg var på väg mot oss. Ingrid irrar runt och funderar på vad vi ska göra. Efter hätska samtal med släkten tar hon 07.30 beslutet om evakuering av lägenheten. ”Var är kartan, jag måste ringa taxi som tar oss härifrån”. Ingrid bestämde sig för att evakuera oss till Sydneys gaykvarter. Ganska så slitna klockan 8 på söndagsmorgonen efter 3 timmars sömn trampar vi runt helt ensamma på Sydneys gator, inte en kotte är uppe. Vi satte oss på ett café och åt frukost. Efter 3 timmar tog evakueringschefen beslut om att det var säkert att åka hem igen. Ingenting har hänt här och det verkar inte heller bli några problem i Sydneytrakten.

Idag har vi gjort något stort. Bestämt påskplaner. Vi ska åka uppför kusten och gå på Byron Bay Blues & Roots Festival. Och vem headlinar festivalen i detta underbara sommarland om inte…Jack…wait for it…Johnson!

//Oskar