måndag 15 februari 2010

Bring the 30

Den person som har fixat allt så att vi kan komma hit till Sydney är Wendy Jessup. Hon har styrt och ställt med visum, projektbeskrivning och fixat två personliga labhandledare till mig och Daniel. Klockan 10 på söndagen mötte vi Wendy utanför vårt hostel för att lära känna varandra lite och för att åka till University of New South Wales (UNSW) och kolla på labet och kontoret där vi ska hålla till. Wendy är väldigt trevlig och tillmötesgående. Vi åkte sen till UNSW och kollade runt lite på campus. Vi håller till i en helt nybyggd del som heter Lowy Cancer Research Center, en helt grön byggnad. Väldigt high tech, swipecards överallt och stora panoramafönster. Labet är hur fräscht som helst och bara använt i en månad, och jag och Daniel får en egen bänk och två egna skrivbord där vi ska lösa gåtan med atherosklerosplackens regress.

Eftermiddan spenderade vi alla fyra inne i Sydney Center. Vi gick självklart och tittade på Operahuset och Sydney Bridge. Vi hittade en opera som vi tänkte gå på någon gång snart, bara för att ha varit där på någon riktig föreställning och inte bara använt toan… Vi traskade sedan igenom den Botaniska Trädgården i hamnen. Den var grymt vacker, det fanns massor av fåglar och vissa träd såg ut att komma direkt från Sagan om Ringen.

Efter att ha lurat till oss ett TravelTen-kort till studentpris åkte vi bussen hem till Coogee igen. Matlagning och lite kvällshäng innan vi somnade. Vi är fortfarande rätt jetlagade, somnar tidigt och vaknar tidigt. Men det är faktiskt inget jag klagar på. Jag fick tom med mig Ulrika på en morgonlöpning första morgonen, det har nog aldrig hänt i hennes liv. Jag har än så länge kommit upp varje morgon (3 st) och sprungit eller gått, det är så grymt att gå eller springa på strandpromenaden och se alla vågor och vindar som slår emot klipporna.

Än så länge har det spöregnat någon gång varje dag här, bara så ni vet finns skitväder här nere också. Men när väl solen kommer fram är det som om man befinner sig i Saharaöknen, helt galet varmt. Som Wendy sa: ”Here we got sun protection with factor 30 minimum, not the ridiculous ones you got in Sweden with factor 7 and 10”. Så…kommer ni och hälsar på, bring the 30!

//Oskar

2 kommentarer:

  1. Hej Oskar! Jag testar om jag kan nå dig på detta sätt. Jag har aldrig bloggat förut. Vilken lycka att få se Operahuset. Här hemma är det helt vitt ute som vanligt. Jag har varit på damlunch med tidigare arbetskamrater idag och i eftermiddag har jag hämtat Agnes och Alicia. Dagarna försvinner som vanligt men det är givetvis så för de flesta. En ny grej händer dock: Jag kan läsa hur det är på andra sidan jordklotet.
    Må så gott!
    Gunilla

    SvaraRadera
  2. Hej brorsan!
    Skönt att höra att ni har det bra. Här hemma är det bara snö, snö och mera snö. För första gången i mitt liv är jag trött på vintern!!
    Jag var ute och sprang igår, kändes ganska bra! Nu ska jag sätta mig i soffan och gnaga på en morot. Massor kramar Lois

    SvaraRadera